Tänk vilken lycka, att få uppleva den allra största kärleken, så stark att jag inte trodde att den kunde finnas... Kärleken till ett barn.

Jag älskar våra busstunder på kvällarna, när vi skojar och kittlar henne och hon nästan kiknar av kluckande skratt, och henes vackra små ögon rynkar sig till små springor i ögonvrårna, och tungan sticker ut och hon bara är så GLAD.

Jag älskar att gunga henne till sömns, se hennes sluta ögonen medan de små viftande armarna lugnar ned sig, känna den lilla kroppen slappna av mer och mer tills hon ligger där lealös i mina armar och snuttar förstrött i sömnen ytterligare en stund innan det är dags att bädda ned henne.

Jag älskar när hon sover, att ligga där i halvmörkret och titta på hennes vackra lilla ansikte, totalt avslappnat, och de små händerna spretande på kudden.

Jag älskar när hon vaknar, utsövd och glad, jollrande, och hennes underbara leende när jag kommer in till hon omoch säger god morgon.

Jag är lycklig och tacksam för varje dag, varje minut och varje magisk sekund vi får uppleva tillsammans, och för den enorma, villkorslösa kärleken som inte går att greppa, som bara finns där, ofattbar och underbar.

Tänk att livet kunde bli så...